Intervju med Front Ventures VD Jonas Malmgren

För de som inte är bekanta med Front Ventures – kan du berätta om bolaget, er affärsmodell och er roll i det nordiska ekosystemet för försvars- och säkerhetsteknologi?

Front Ventures har funnits länge på börsen – drygt 13 år – och har historiskt arbetat både med rekonstruktioner och fintech. Under tidigt 2025 togs beslutet att helt ställa om bolaget mot försvarssektorn. Det var i samband med denna omställning som jag klev in i processen och senare tog rollen som vd.

I dag är fintech-delen i stort sett avvecklad, med undantag för två mindre innehav. Fokus ligger uteslutande på försvarsteknologi och vi investerar i mindre, snabbfotade bolag i Sverige, Norden och Ukraina. Vi har inga krav på att tekniken måste vara dual-use, utan tittar brett inom försvarssegmentets hela värdekedja. För närvarande är drönare, markgående plattformar, flygande system och mjukvara särskilt prioriterade, medan vi i nuläget undviker electronic warfare eftersom området är extremt dynamiskt.

Sammanfattningsvis är vi en aktiv och snabbfotad investerare med ett brett försvarsfokus, vilket gör oss relativt unika i det nordiska ekosystemet.

Ni har fokuserat om er investeringsstrategi mot försvar, säkerhet och dual-use-teknologier. Vilka kriterier är viktigast när ni utvärderar nya investeringar inom dessa områden?

Det viktigaste kriteriet är ett högt teknikinnehåll – skalbar teknologi som inte enkelt kan replikeras. Vi söker produkter med tydlig differentiering. Vi prioriterar även bolag som kan verka både i Sverige eller Norden och i Ukraina, eftersom vi ser stor potential i samverkan mellan dessa marknader.

Vi tittar också på möjligheten att bygga produktionskapacitet både i Ukraina och i Sverige. Energifrågor, komponentförsörjning och NATO-krav gör detta centralt. En viktig del av vår roll är att hjälpa både svenska och ukrainska bolag att byta ut kinesiska komponenter för att möjliggöra NATO-certifiering.

Vår strategi kan sammanfattas i tre kärnkriterier: högt teknikinnehåll, skalbarhet och internationell expansionspotential.

Ni har gjort flera satsningar inom bland annat drönarteknologi och försvarsrelaterade innovationsområden. Vilka segment eller portföljbolag ser ni som mest lovande framåt?

Det område där vi i dag ser störst potential är komponenttillverkning till drönarsystem. Det finns många drönartillverkare, både i Europa och i Ukraina, men få komponenttillverkare med kapacitet att leverera i större volymer. Här ser vi ett tydligt industriellt tomrum.

Vi fokuserar framför allt på motorer, sensorer, kameror, strömmoduler och annan kritisk hårdvara. I Ukraina används mycket stora volymer drönare, vilket innebär ett ännu större behov av tillförlitliga komponentleveranser. Därför är komponentledet en strategiskt viktig flaskhals.

Utöver detta följer vi även ammunitionsmarknaden noggrant, exempelvis produktion av TNT i Norden samt tillverkning av allt från artillerigranater till minor.

Det säkerhetspolitiska läget har förändrats kraftigt och efterfrågan på nordisk försvarsinnovation har ökat. Hur har detta påverkat er strategi och vilka möjligheter ser ni i dagens marknadsklimat?

Vi ser två tydliga trender. För det första efterfrågar försvarsmakter i allt högre grad produktion i Norden, inte enbart inom EU. Det innebär att bolag med nordisk produktion får strategiska fördelar. Därför arbetar vi aktivt med att etablera eller flytta produktion till Sverige och andra nordiska länder.

För det andra finns ett ökat krav på redundans, med flera produktionssajter över tid. Vi bygger därför samarbeten som inkluderar både ukrainska och nordiska fabriker, vilket skapar mer robusta leveranskedjor.

Det finns också en tydlig vilja från flera NATO-länder att ta del av den innovationskraft som utvecklats i Ukraina. Inom områden som drönare, sensorer och slagfältsinnovation ligger Ukraina i många avseenden långt framme, och vi ser stor potential i att föra denna teknik till Norden samtidigt som nordisk industri kan leverera tillbaka till Ukraina och NATO.

Front Ventures har en aktiv ägarroll. Hur arbetar ni konkret med att utveckla portföljbolagen?

Vi arbetar i tre huvudsakliga spår. För det första saminvesterar vi tillsammans med större fonder för att möjliggöra expansionsrundor och skapa både kapitalstyrka och kompetensbredd.

För det andra hjälper vi bolagen att byta ut komponenter som försvårar NATO-certifiering, särskilt kinesiska sådana, genom att identifiera nordiska leverantörer och bygga nya leveranskedjor.

För det tredje arbetar vi med gemensamma R&D-samarbeten mellan Sverige och Ukraina. Ett exempel är vårt arbete med interceptor-drönare, där designförändringar som görs i Sverige även implementeras i det ukrainska moderbolaget. Detta möjliggör snabb iteration baserad på verklig användning.

Var ser du Front Ventures om ett år?

Om ett år hoppas jag att vi har investerat i ytterligare tre till fem bolag, att vi har en större produktionssajt i Sverige i drift och att vi levererar till flera NATO-länder. Jag hoppas också att vi har bidragit med teknologi som gör faktisk skillnad i Ukraina och att vi är en etablerad aktör inom drönarrelaterad industri i Norden.

Slutligen – kan du ge tre anledningar till varför Front Ventures är en intressant investering i dagsläget?

För det första är vi en av få nordiska investerare som är operativt aktiva i Ukraina, vilket ger oss tillgång till investeringsmöjligheter som ofta kommer direkt från ukrainska myndigheter.

För det andra är vi mycket snabbfotade. Vi kan fatta investeringsbeslut inom dagar eller veckor, vilket är avgörande inom försvarsteknologi där utvecklingscyklerna är korta.

För det tredje har vi etablerat starka samarbeten med både investerare och industriella partners i Norden. Vi bygger ett ekosystem som kombinerar ukrainsk innovationskraft med nordisk industriproduktion, något som efterfrågas av både NATO och industrin.

Är det något mer du vill lyfta som är viktigt att känna till?

Ja, två saker. För det första kommer Sverige och Ukraina tillsammans att etablera ett innovationscenter i Ukraina under 2026, med svensk finansiering. Det blir ett av de första konkreta långsiktiga svenska åtagandena i landet.

För det andra behöver Sverige bli snabbare i sina beslutsprocesser. I Ukraina sker utvecklingen i realtid, med produktion och innovation dygnet runt. Om Sverige och NATO ska kunna möta framtidens hotbilder krävs en anpassning till det tempot, något vi försöker bidra till genom vår närvaro och vårt arbetssätt.